Iikka stackarn

Pojken var ännu inte kristnad den dag hans fader gav sig i väg till Amerika, sägande till hustrun, som i avskedsstunden stod och höll det gråtande barnet på armen:

- En sådan här matsäcksränsel, men full med guld, skall jag ha med mig när jag kommer. Så köper jag hela socknen åt son min.

Men han var inte kommen än, när pojken var i läsbarnsåldern och skulle gått i skriftskola, om han kunnat.

Han var redan då stor som en karl, grann till växten, strak som en björn och snabb som älgen. Men till förståndet var han som ett barn och jämt och ständigt lekte han häst.

Han lekte häst, när han hjälpte mor med att uppföra torvkojan i skogsgläntan på sidan om landsvägen. Och han lekte häst, när han drog i väg med det ena lasset kvastar efter det andra till stan.