På min mammas gata

De som påstår att det svåraste som finns är att skriva böcker kan knappast ha hört talas om mig. Jag har redan skrivit sjuttiotvå böcker. Visserligen allihop än så länge opublicerade, men i alla fall.
Jag kan inte ha varit mer än fem år, kanske bara fyra, när jag skrev min första roman. Den började så här: I dag är jag så in i helvete arg! I och med det var romanen också slut. När det inte längre finns något att tillägga, är det bäst att sätta punkt.
Det är möjligt att min stavning på den tiden uppvisade vissa brister. Men jag var en baddare på att sätta punkt. Eller utropstecken.
Varför jag den gången var så in i helvete arg minns jag inte längre. Jag blir ganska sällan arg, men när jag blir det så blir jag alltid det så in i helvete. Fast om mamma befinner sig inom hörhåll blir jag arg så in i Helsefyr.
Hur som helst så är jag en sak till förutom författare. Affärsman. I Big Business är jag faktiskt redan fullfjädrad, medan jag bara är på väg att bli författare. Orsaken är klar som kristall.
Det är ungefär sjuhundra gånger lättare att vara affärsman än författare. En författare måste ju ha i stort sett hela världen under kontroll. Men en affärsman behöver bara köra in sig på en enda liten grej och sen hålla på med det tills solen kolliderar med Aldebaran. Till exempel en gummianka.
Man köper ankan så billigt som möjligt, helst betalar man inte ett korvöre. Sen säljer man den så dyrt som möjligt. Det finns ingen övre gräns. Om någon blomma på tapeten vill betala en miljon dollar för en gummianka så finns det ingen lag i världen som förbjuder det.