Procopé, Hjalmar

Laddning av bildfilen

Photograph information

Hjalmar Procopé. Atelier Rembrandt. Museoviraston kuvakokoelmat.

Födelseort

Dödsort

Utbildning eller examen

Skolor/litterära inriktningar och tidsperioder

Upphovsmannens språk

Nationalitet

Verk

Typ

pjäser

Typ

diktsamlingar

Titel

Typ

diktsamlingar

Typ

diktsamlingar

Typ

diktsamlingar

Typ

diktsamlingar

Typ

pjäser

Typ

diktsamlingar

Typ

pjäser

Typ

pjäser

Typ

diktsamlingar

Typ

diktsamlingar

Titel

Typ

diktsamlingar

Typ

diktsamlingar

Typ

diktsamlingar

Typ

diktsamlingar

Övriga verk (som översättare)

Typ

fysiskt verk

Biografiska uppgifter

Hjalmar Procopé var den första författaren i Diktarhemmet i Borgå.Det var bokförläggaren Holger Schildt och hans hustru Mathilda Schildt som år 1921 skänkte sitt dåvarande hem till Finlands svenska författareförening att, som det heter i gåvobrevet “av föreningen besittas med full äganderätt, med villkor att gården iståndsättes till ett svenskt författarhem och att dess första innehavare blir skalden, filosofie magister Hjalmar Procopé”. Skalden bodde i Diktarhemmet under åren 1923-1927.
I juni år 2001 donerade författareföreningen Diktarhemmet, som uppförts år 1764 av fortifikationsbyggmästaren Gotthard Flensborg, till Svenska litteratursällskapet i Finland.

Hjalmar Fredrik Eugén Procopé föddes i Helsingfors den 28 april 1868 och avled i Borgå den 24 september 1927. Hans far, Berndt Feodor Georg Procopé, var generallöjtnant i ryska armén i Finland med tjänstgöring i Helsingfors och Vasa. Hjalmar Procopés mor var Agathe Louise von Knorring. Skolgången avverkade Hjalmar Procopé i Vasa och i Helsingfors där han inackorderades som 15-åring. En känsla av rotlöshet lär ha fötts under ungdomsåren i Helsingfors. Efter att år 1897 ha promoverats till magister i historia tvekade han mellan att bli lärare eller journalist. Han trodde att lärarbanan skulle medföra disciplinära problem och valde därför att bli tidningsredaktör. Som tidningsredaktör verkade Hjalmar Procopé i Björneborg där han efterträdde Karl August Tavaststjerna, samt i Vasa, Tammerfors och Helsingfors.

Det legendariska Esplanadkapellet i Helsingfors och diverse klubbar i “landsortstäder” var Hjalmar Procopés andra hem. Han gjorde sig känd som en glad sällskapsbroder inhöljd i cigarrök.

År 1900 var det dags för den litterära debuten med Dikter. Ett förstlingsverk som av Thomas Warburton har karakteriserats som “en slät och tam diktsamling”. Vid denhär tiden hade Hjalmar Procopé inlett sin femåriga tjänstgöring vid Tammerfors Nyheter. Senare skulle det bli nio diktsamlingar. År 1905 publicerade han Belsazars gästabud, ett skådespel i fem akter i “bibliskt arkaiserande stil” (Thomas Warburton). Samma år utkom lyriksamlingen Mot öknen och skådespelet Åskvädret.

Efter framgångarna med diktsamlingen Mot öknen beslöt sig Procopé för att bli heltidsförfattare i kombination med en tjänst som litterär rådgivare vid Svenska teatern i Helsingfors (1909-1915). Välkomna kassatillflöden var de statliga författarstipendierna som han tilldelades 1907, 1909 och 1913-1914.

Vid frågornas port

Ett av Hjalmar Procopés mest kända verk är kantaten Vid frågornas port, som var ett beställningsarbete för filosofie magisters och -doktors promomotionen vid Helsingfors universitet den 30 maj 1907.
Hur mäktigt klingar inte anslaget!:

- Där är en port - den öppnas tyst och stänges utan dån.
Och alla vägar leda dit, men ingen därifrån.
Och alla vägar leda dit, och varje väg är svart
av vandrare, som gå och gå - och alla fråga: vart?

I de följande avsnitten frågar sig människoskarorna som med skräck drivs mot porten vad som döljer sig bakom den. För Procopé är frågornas port, dödens port, inför vilken alla frågorna förblir obesvarade. Kantaten, där Procopé framställer människan som en trotsig Lucifer i harnesk mot Gud, blev föremål för en häftig polemik.
Vid frågornas port ingår i diktsamlingen Röda skyar, 1907. Diktsamlingen blev prisbelönt och renderade dess författare några stipendier som Procopé avsatte för utlandsresor samtidigt som hans inre förtärdes av en olycklig kärlekshistoria.

Röda skyar följdes av följande diktsamlingar: Vers och Visa, 1909 och ett år senare av Drömskeppet - Unilaiva med dikter parallellt på svenska och finska i översättning av Eino Leino, då även diktsamlingen Oväder utkom.

1910-talet var ett produktivt årtionde för Hjalmar Procopé. Han utgav lyriksamlingarna Under stjärnorna, 1913 och I sanden, 1915. År 1914 uppfördes hans folklustspel Galgfåglar och två år senare Tvillingarna från Borgå, även det ett lustspel.

Procopés diktargärning manifesterades under hans livstid i två urval av hans dikter, det ena utkom i Helsingfors och Stockholm 1911 och det senare på samma orter 1921.

Efter flyttningen till Diktarhemmet i Borgå utkom volymen Diktarhemmet, 1924, tillägnad bokförläggare Holger Schildt. I minnesrunan över Hjalmar Procopé skriver J.Rdt. att Procopé i Diktarhemmet: -”med blitt vemod och stilla ironi behandlar små motiv ur det lugnt flytande livet omkring honom.

Följande rader ur Diktarhemmet ger belägg för detta:
- Väl är här småstadssmått i allt, privat liksom offentligt,
och livet borde liksom ån
nog muddras upp ordentligt.

Professor Clas Zilliacus innefattar Hjalmar Procopés diktargärning (Finlands svenska litteraturhistoria II) i följande ord; - ”Tio diktsamlingar bär Procopés namn. Där finns stark, rentav sturskt eggande patriotisk poesi från kampåren, i vilken censuren hittade förgripligheter. Där finns reflexionslyrik och dikter vid särskilda tillfällen. En styrka låg i sångbarheten, en annan - orden är filosofen Rolf Lagerborgs - i hans vardagstankar så helt våra egna”.

text: Benita Ahlnäs

Källor:

Finlands svenska litteraturhistoria II. Utgiven av Clas Zilliacus. Helsingfors 2000
Mårtenson, Gunnar: Gamla gårdar i Borgå. Borgå 1950
Suomen kirjailijat / Finalands författare 1809-1916. Helsingfors 1993
Svenska folkskolans vänners kalender 1927. Minnesruna över Hjalmar Procopé av J.Rdt
Warburton, Th.: Finlands svenska litteratur 1898-1948. Forum 1951

Textutdrag


“På kyrkobacken står det gamla huset
och skådar över taket ned mot ån.
Dess vita murar synas långtifrån
och fönstren, glimmande i aftonljuset.

Det stora lugnet störes här av ingen,
här blick och tanke ströva högt och vitt,
likt svalan, som kring huset kretsar fritt
och snuddar vid dess brutna tak med vingen.”
(dikt i Diktarhemmets gästbok)
- Där är en port - den öppnas tyst och stänges utan dån.
Och alla vägar leda dit, men ingen därifrån.
Och alla vägar leda dit, och varje väg är svart
av vandrare, som gå och gå - och alla fråga: vart?
(ur kantaten Vid frågornas port i diktsamlingen Röda skyar, 1907)