Ella och utpressaren

- Det är roligt att simma. Vem av er kan redan simma? frågade vår lärare.
Det ville vi naturligtvis alla visa att vi kunde och hoppade i vattnet. Och sedan hoppade vår lärare också i, och räddade Tompa, Pate, Tina och Heidi, för de kunde ju inte simma. Vi blev förvånade när vi märkte att vår lärare hade hoppat i med kläderna på. Vi andra hade förstås simdräkter eller simbyxor på oss. Utom Sam, vars simbyxor hade fallit av i bassängen. Han hade glömt att knyta fast snöret runt midjan.
Vi hade hemskt roligt. Alla skrek jättemycket och strittade vatten på vår lärare. Han skrek också någonting, men ingen av oss hörde vad, för det var ett sådant oväsen.
Vår lärare var den första som tröttnade, och han kommenderade upp oss ur bassängen. Vi samlades kring honom. Alla utom Sam, som letade efter sina simbyxor i bassängen. Vår lärare hoppade i på nytt och tog inte av sig kläderna nu häller. Vi såg oroligt på varandra.
- Ett klart fall, sa Hanna.
- Utpressningssympton, medgav också Tompa. Jag tyckte synd om vår lärare. Så trevlig, men så utpressad. Jag hoppades att simmandet skulle få honom att slappna av.
Till slut stod hela klassen på bassängkanten igen och vår lärares kläder hängde och torkade på räcket. Så lustigt, vår lärare hade hela tiden haft på sig sina simbyxor under klädarna.