Janne Kubik

Ett primitivitetens epos har ”modernisten” Elmer Diktonius’ nya prosabok kallats – och det med rätta. Ty det är den primitiva, ursprungliga finska folktypen av lägsta klass – rödgardisten, hamnsjåaren, knivhjälten, spritlangaren – som förf. skildrar och porträtterar i detta ”ett träsnitt i ord”, vilken ypperliga underrubrik bättre än något annat karakteriserar hans originella prosakonst. Den äger förvisso träsnittets hårdhet och enkelhet men också dess monumentala kraft och uttrycksfulla teckning. Bokens hela komposition är ytterligt koncentrerad och intensiv; språket är sällsynt levande och expressivt (man kunde säga att man känner doften av de starka substantiven och de mustiga adjektiven) och stilen är spänstig och hård. De brutala skildringarna från inbördeskriget, hemska och samtidigt groteska verklighetsbilder, äro ”romanens” starkaste och värdefullaste partier. – Diktonius’ egenartade lyrik har t. v. inte uppskattats av någon större publik; man måste hoppas att förf. med sitt träsnittsporträtt av Janne Kubik slutligen skall nå kontakt med alla dem, vilka inte enbart läsa böcker som lättsmält förströelse.