Rimbaud, Arthur
Laddning av bildfilen
Photograph information
By Étienne Carjat (1828-1906) (Close-up from Image:Carjat Arthur Rimbaud 1872.jpg) [Public domain], via Wikimedia Commons
Biografiska uppgifter
Arthur Rimbaud är en av litteraturhistoriens stora legender och själva prototypen för allas uppfattning om poeten som geni. Han skapade hela sitt livsverk mellan 16 och 21 års ålder. Därefter vände han litteraturen ryggen och gav sig ut på långa resor. Han dog 1891, efter ett hårt liv med många strapatser, endast 37 år gammal.
Han föddes 1854 i den lilla staden Charleville, drygt 20 mil norr om Paris nära gränsen till Belgien. Hans far var kapten i infanteriet och sällan hemma. När Arthur var fyra år övergav fadern familjen helt, modern fick ensam uppfostra de fyra barnen. Arthur växte till att börja med upp till en mönstergosse. Han var skolans ljus och vann priser för sina formsäkra dikter på franska och latin i klassiska versmått.
Men så, i januari 1870, året han skulle fylla 16, fick han en ny lärare, Georges Izambard, som tvärt vidgade hans vyer. Izambard satte den moderna litteraturen i händerna på Rimbaud och förde långa diskussioner med honom, om filosofi, politik, revolutionär dikt. På några månader förvandlades den skötsamme skolgossen till upprorisk poet.
Han började rymma till Paris, per tåg utan biljett, behövdes det kunde han tillryggalägga hela sträckan till fots, det tog en vecka. Han hade inte ett öre på fickan utan tiggde sig fram och sov under Paris broar. Han greps av polis och skickades hem men rymde igen.
1871 skrev han ett brev till den etablerade poeten Paul Verlaine. Han berättade om sig själv och bifogade några dikter. Verlaine blev hänförd och bjöd honom genast till sig i Paris. Rimbaud var då 17 år, Verlaine var 27. Verlaine var nygift och skulle just bli far för första gången. Ändå startade ett milt talat stormigt homosexuellt kärleksförhållande mellan Rimbaud och Verlaine. Under ett drygt år (1871–72) rumlade de om i Paris. Därefter i Bryssel och sedan i London (1872–73). Deras relation, som var ömsesidigt nedbrytande, slutade med att Verlaine sköt mot Rimbaud med revolver. Skottet träffade Rimbaud i handleden och Verlaine dömdes till två års fängelse för dråpförsök.
Efter skottdramat reste Rimbaud hem, i psykiskt och fysiskt mycket dåligt skick. Under sommaren tog hans mor och syskon hand om honom. Han var djupt deprimerad och i det närmaste helt inkommunikabel. Det som fick honom på fötter var uppgiften att skriva klart En tid i helvetet. Han stängde in sig i ett uthus och arbetade under stor vånda med boken, dag efter dag. Familjen kunde höra hans kamp med demonerna, hur han skrek, grät, svor, hånskrattade. Boken avslutades med hans adjö till litteraturen, han tänkte inte skriva något mer. (Men han skrev ytterligare en del, hans slutgiltiga adjö till litteraturen skedde i praktiken två år senare, 1875.)
(Bakhåll förlag)
Han föddes 1854 i den lilla staden Charleville, drygt 20 mil norr om Paris nära gränsen till Belgien. Hans far var kapten i infanteriet och sällan hemma. När Arthur var fyra år övergav fadern familjen helt, modern fick ensam uppfostra de fyra barnen. Arthur växte till att börja med upp till en mönstergosse. Han var skolans ljus och vann priser för sina formsäkra dikter på franska och latin i klassiska versmått.
Men så, i januari 1870, året han skulle fylla 16, fick han en ny lärare, Georges Izambard, som tvärt vidgade hans vyer. Izambard satte den moderna litteraturen i händerna på Rimbaud och förde långa diskussioner med honom, om filosofi, politik, revolutionär dikt. På några månader förvandlades den skötsamme skolgossen till upprorisk poet.
Han började rymma till Paris, per tåg utan biljett, behövdes det kunde han tillryggalägga hela sträckan till fots, det tog en vecka. Han hade inte ett öre på fickan utan tiggde sig fram och sov under Paris broar. Han greps av polis och skickades hem men rymde igen.
1871 skrev han ett brev till den etablerade poeten Paul Verlaine. Han berättade om sig själv och bifogade några dikter. Verlaine blev hänförd och bjöd honom genast till sig i Paris. Rimbaud var då 17 år, Verlaine var 27. Verlaine var nygift och skulle just bli far för första gången. Ändå startade ett milt talat stormigt homosexuellt kärleksförhållande mellan Rimbaud och Verlaine. Under ett drygt år (1871–72) rumlade de om i Paris. Därefter i Bryssel och sedan i London (1872–73). Deras relation, som var ömsesidigt nedbrytande, slutade med att Verlaine sköt mot Rimbaud med revolver. Skottet träffade Rimbaud i handleden och Verlaine dömdes till två års fängelse för dråpförsök.
Efter skottdramat reste Rimbaud hem, i psykiskt och fysiskt mycket dåligt skick. Under sommaren tog hans mor och syskon hand om honom. Han var djupt deprimerad och i det närmaste helt inkommunikabel. Det som fick honom på fötter var uppgiften att skriva klart En tid i helvetet. Han stängde in sig i ett uthus och arbetade under stor vånda med boken, dag efter dag. Familjen kunde höra hans kamp med demonerna, hur han skrek, grät, svor, hånskrattade. Boken avslutades med hans adjö till litteraturen, han tänkte inte skriva något mer. (Men han skrev ytterligare en del, hans slutgiltiga adjö till litteraturen skedde i praktiken två år senare, 1875.)
(Bakhåll förlag)
Mera uppgifter om författarens verk
Utgivning på svenska, i urval:
En tid i helvetet, (1873, svenska 1953)
Illuminationer, (1886, svenska 1958)
Dikter och diamantprosa, (svenska 1965)
Berusad gryning, (svenska 1981)
Samlade verk, (svenska 2003)
En tid i helvetet, (1873, svenska 1953)
Illuminationer, (1886, svenska 1958)
Dikter och diamantprosa, (svenska 1965)
Berusad gryning, (svenska 1981)
Samlade verk, (svenska 2003)
Källor och hänvisningar