Letar du efter något att läsa? Hitta intressanta författare, böcker och nya läsupplevelser på Boksampo.fi.

Runeberg, Fredrika

Laddning av bildfilen
Alternativt namn
-a -g
Födelseort
Hemort eller -orter
Dödsort
Skolor/litterära inriktningar och tidsperioder
Förtroendepost eller medlemskap
Upphovsmannens språk
Nationalitet
Verk
Titel
Typ
noveller
Typ
noveller
Typ
noveller
Typ
noveller
Typ
noveller
Typ
noveller
Typ
noveller
Typ
noveller
Typ
noveller
Typ
noveller
Typ
noveller
Typ
noveller
Typ
noveller
Typ
noveller
Typ
noveller
Typ
noveller
Typ
noveller
Titel
Typ
noveller
Typ
noveller
Typ
noveller
Typ
noveller
Typ
noveller
Typ
noveller
Typ
novellsamlingar
Typ
noveller
Typ
noveller
Typ
noveller
Titel
Typ
noveller
Typ
noveller
Typ
noveller
Typ
noveller
Typ
noveller
Typ
dikter
Titel
Typ
noveller
Typ
noveller
Typ
noveller
Titel
Typ
noveller
Typ
noveller
Typ
romaner
Titel
Typ
noveller
Typ
noveller
Typ
novellsamlingar
Typ
noveller
Biografiska uppgifter
Signatur: -a-g
Född: 1807 (Tengström) i Jakobstad, uppvuxen i Åbo
Död: 1879 i Helsingfors

En av sin tids mest bildade kvinnor och en litterär pionjär som publicerade sig under den anspråkslösa signaturen -a-g. Hon var den första finländska författaren som analyserade kvinnans ställning i hem och samhälle. Och hon gav ut två av de tidigaste historiska romanerna i Finland. Har även kallats Finlands första kvinnliga journalist och var initiativtagare till bl.a. en av landets första kvinnoföreningar. Gift med J.L. Runeberg, paret bodde först i Helsingfors och sedan i Borgå. Hon skötte ett stort barnrikt hushåll och var värdinna för t.ex. litterära salonger. Skrev på äldre dagar en självbiografi som kom ut först långt efter hennes död. Brorsdotter till Jacob Tengström. /Källa: Svenskösterbottniska författare

Fredrika Charlotta Runeberg föddes i Jakobstad 2.9.1807. Hennes far tullmästare (sedermera kamrer) Karl Fredrik Tengström (f. 1762) var yngre bror till Finlands förste ärkebiskop Jacob Tengström. Fredrika Tengströms och hennes blivande make J.L. Runebergs fäder var kusiner. Fredrikas mor Anna Margareta Tengström tillhörde den berömda kultursläkten Bergbom. Fredrika Runeberg skämtade ibland om att hon var släkt med tre synnerligen högaktade herrar, nämligen Henrik Gabriel Porthan, Anders Chydenius och Jacob Tengström.

När familjen flyttade till Åbo köpte Karl Fredrik Tengström ett hus vid Aura å. I köpet ingick ett välförsett bibliotek där Fredrika Tengström fick möjlighet att stilla sin längtan efter kunskap. Hon fick också läsa romaner trots den allmänna uppfattningen att romaner hade en skadlig inverkan på unga flickor. Hon fick gå i skola och lärde sig bl.a. tala och skriva flytande tyska, franska och engelska. Hon började själv tidigt skriva dikter och berättelser. Det var hos sin farbror Jacob Tengström, där hon kom i kontakt med tidens romantiska strömningar, som Fredrika blev intresserad av litterär verksamhet. Det var också hos honom hon träffade sin blivande make J.L. Runeberg som var informator hos familjen. I början av deras förhållande var Runeberg rastlös och man antar att det hade att göra med den s.k. Östanbruden, men relationerna klarnade och Fredrika och Johan Ludvig förlovade sig 1828.

De gifte sig 1831 och levde flera år i Helsingfors. Senare mindes Fredrika Runeberg den här perioden som den intellektuellt mest stimulerande i hennes liv. Hon fick närvara vid Lördagssällskapets träffar där unga studenter och akademiker, förutom Runeberg, bl.a. J.V. Snellman, J.J. Nervander, Fredrik Cygnaeus m.fl. utbytte åsikter. Under den här tiden hjälpte Fredrika sin man med att redigera Helsingfors Morgonblad, bl.a. översatte hon intressanta artiklar ur utländska tidskrifter. Ofta var hennes insats mera betydande än makens, eftersom han också var fullt sysselsastt med många andra uppgifter. Men vistelsen i Helsingfors blev kort eftersom Runeberg inte fick den tjänst han sökt vid Helsingfors universitet och därför sökte tjänsten som lektor i latin vid Borgå Gymnasium. Familjen flyttade till Borgå 1837.

Familjen Runebergs första hem i Borgå låg vid Krämaregatan och står kvar än i dag. Fredrika Runeberg lät iståndsätta nedre botten för sig och barnen medan maken fick arbetsro i övre våningens ljusare rum. Här skapade Runeberg sina mest betydande verk och här tog familjen också emot alla de otaliga gäster som tillhörde den tidens bildade klass. Gästerna kom med nyheter och förstahandsinformation till det avlägset belägna Borgå. Somrarna tillbringade familjen i Kroksnäs på Vessö. Av familjens åtta barn levde sex söner till vuxen ålder.

Fredrika Runebergs ställning som nationalskaldens hustru innebar för henne både en fördel och ett ok: det gav henne en plattform att stå på men krävde samtidigt stor fördragsamhet. Hon uppfattade sig som vida underlägsen sin make och inbillade sig aldrig att hon kunde tävla med honom på det litterära området. Hon var mycket självkritisk beträffande "sin pennas barn" och många av hennes texter hamnade i elden. Hennes möjligheter att ägna sig åt litterärt skapande sedan hon ingått äktenskap var begränsade eftersom hon bar huvudansvaret för familjens hushåll och den växande barnaskaran. Hon gav sig tid att skriva under tidiga morgonstunder eller ensamma söndagskvällar när Runeberg var ute och fiskade.

Runeberg ansåg att hans många förälskelser i unga kvinnor var nödvändiga för hans skapande, men för Fredrika blev det svårt. För henne fanns det bara en man. Men hon var intelligent och ifrågasatte den roll hon själv förverkligade i sin familj: att kvinnan var underlägsen mannen och att hon skulle avstå från sina egna strävanden till förmån för honom. I hennes författarskap kan man ana ett tyst uppror mot kvinnans ställning i samhället.

Teckningar och drömmar, som publicerades 1861, omfattar fyrtio skisser som kommit till under olika skeden och delvis tidigare tryckts, bl.a. i Snellmans Litteraturblad. De viktigaste texterna skildrar kvinnans emotionella sårbarhet. Kvinnan lever på mannens villkor, oberoende av vilken kulturkrets hon råkar tillhöra. Kvinnans kärlek tål allt och kräver ingenting. Stolthet är en manlig egenskap. Berättelserna utspelar sig ofta i något exotiskt land där polygami var vanligt vilket gav Fredrika Runeberg tillfälle att skriva om äktenskap och triangeldramer utan att avslöja att hon beskrev sin egen situatioin. I en av berättelserna, som relaterar till hennes egen livsmiljö, tar hon ställning för kvinnans rätt att försörja sig själv.

I alla sina verk förhöll sig Fredrika Runeberg kritisk till kvinnans ställning, men hon gjorde det på ett så finkänsligt sätt, att många av hennes samtida inte lade märke till det. Bägge hennes romaner utspelar sig i en historisk miljö. Och som historisk romanförfattare var hon ju faktiskt en banbrytare i vårt land. Händelserna i Fru Catharina Boije och hennes döttrar, som utkom 1858, utspelar sig under stora ofreden. Hon skrev den redan 1843 och ifall den utkommit då, hade den varit den första historiska romanen i Finland. Handlingen i Sigrid Liljeholm, 1862, utspelas delvis under klubbekriget. Romanernas hjältinnor hamnar, på grund av de svåra tiderna, i situationer som tvingar dem att överskrida samhälleliga och konventionella normer. Kärlek, äktenskap och lojalitet och längtan att motverka auktoriteter är centrala teman i verken.

Fru Catharina Boije är en sträng och ståndsmedveten kvinna som är beredd att förskjuta sin dotter därför att denna har förälskat sig en ofrälse. Det går ändå väl för den upproriska dottern, som följer sitt hjärtas röst, medan den yngre, som hörsammat modern och förträngt sina verkliga känslor, förtvinar och dör.

I Sigrid Liljeholm analyseras kvinnorollen och hur den förändrats alltsedan slutet av medeltiden fram till 1800-talet. Beskrivningen av äktenskapet ges mycket utrymme, men samtidigt försöker författaren påvisa alternativa levnadssätt för sin tids ogifta kvinnor. Sigrid ger sin osympatiske friare korgen och hänger sig hellre åt socialt arbete och skapar sig därmed ett tillfredsställande och självständigt liv. I ett modernt perspektiv är det uppenbart att kvinnans roll ifrågasätts i Fredrika Runebergs romaner och att de i hög grad skiljer sig från samtida kvinnliga författakollegers verk.

Fredrika Runeberg har varit en ovärderlig källa för Runebergforskningen. Hennes Anteckningar om Runeberg utkom ändå först 1942 tillsammans med Min pennas saga.

Fredrika Runeberg var också en samhälleligt aktiv person. Hon var med och grundade Fruntimmersföreningen i Borgå, där kvinnor från de högre stånden hjälpte sämre lottade. På hennes initiativ grundades en skola för fattiga flickor efter modell av Snellman, som ansåg att också flickors utbildning var viktig. Fruntimmersföreningen ansvarade för utgifterna. Fredrika Runeberg var också med och grundade folkbiblioteket i Borgå. Hon arbetade också för att utveckla hantverksproduktionen i Borgå, bl.a gjordes försök att starta en stråhattsfabrik på orten.

Fredrika Runebergs levnadstecknare, Karin Allardt Ekelund, tog initiativet till Fredrika Runebergstipendiet som finansieras av finlandssvenska föreningar och stiftelser. Sedan 1987 delas stipendiet årligen ut åt en person som likt Fredrika aktivt engagerat sig i samhälleliga frågor.

Runebergshemmet, det vill säga det hem dit familjen flyttade på 1850-talet och som är beläget strax intill Borgå gymnasium där Runeberg var rektor, är Borgå stads främsta turistmål. Hemmet blev museum redan på 1880-talet, bara några år efter Fredrika Runebergs död. Hemmet och dess forna invånare är fortfarande levande kulturhistoria för många borgåbor.

text: Mirja Laxell

Källor

Allardt Ekelund, Karin: Fredrika Runeberg. Suom. Helmer Winter ja E. A. Saarimaa. Porvoo, 1945.
Stenwall, Åsa: Den frivilligt ödmjuka kvinnan. En bok om Fredrika Runebergs verklighet och diktning. Borås, 1979.
Tuulio, Tyyni: Fredrikan Suomi. Esseitä viime vuosisadan naisista. Porvoo, 1979.
Brev till sonen Walter 1861-1879. Köpenhamn, Rom, Paris. Inledning och kommentarer av Karin Allardt Ekelund. Borgå. Helsingfors 1971.
Finlands svenska litteraturhistoria. Första delen: Åren 1400-1900, Helsingfors, 1999, s. 306-314.
Suomen kirjallisuudenhistoria I. Hurskaista lauluista ilostelevaan romaaniin, Helsinki, 1999, s. 293-297.
Fredrika Runebergs egna verk, se Produktion.
Mera uppgifter om författarens verk
Intima interiörer. Hundra brev. från Fredrika och J. L. Runeberg samt andra vänner till Emilie Björkstén (1938)

Anteckningar om Runeberg. Min pennas saga (utg. av Karin Allardt Ekelund, Svenska litteratursällskapet, 1946)

Brev till sonen Walter 1861-1879. Köpenhamn, Rom, Paris (utg. av Karin Allardt Ekelund, Svenska litteratursällskapet, 1971)

Receptbok (red. Nina Edgren Henrichson, Svenska litteratursällskapet, 2003)
Källor och hänvisningar
Allardt Ekelund, Karin: Fredrika Runeberg (Söderströms, 1959)
Finlands svenska litteratur 2 (Bonniers, 1969)
Finlands svenska litteraturhistoria 1−2 (Svenska litteratursällskapet, 1999, 2000)
Författare om författare (Söderströms, 1980)
Kvinnornas litteraturhistoria (Författarförlaget, 1981)
Lönnroth, Lars & Delblanc, Sven: Den svenska litteraturen 2 (Bonniers, 1999)
Mazzarella, Merete: Att skriva sin värld. Den finlandssvenska memoartraditionen (Söderströms, 1993)
Mazzarella, Merete: Fredrika Charlotta, född Tengström. En nationalskalds hustru (Svenska litteratursällskapet, 2007)
Mazzarella, Merete: Från Fredrika Runeberg till Märta Tikkanen. Frihet och beroende i finlandssvensk kvinnolitteratur (Söderströms, 1985)
Nevala, Maria-Liisa (red.): Sain roolin johon en mahdu. Suomalaisen naiskirjallisuuden linjoja (Otava, 1989)
Nordisk kvinnolitteraturhistoria, del 2 och 5 (Wiken, 1993; Bra Böcker, 2000)
Rahikainen, Agneta: "En författarinna och hennes hushåll", i Runeberg, Fredrika: Receptbok (Svenska litteratursällskapet, 2003)
Rahikainen, Agneta: Johan Ludvig & Fredrika Runeberg. En bildbiografi (Svenska litteratursällskapet, 2004)
Rosenlund, Teresa: Tre kvinnor, tre pennor. Studie av Fredrika Runebergs, Adelaide Ehrnrooths och Annie Furuhjelms journalistiska insatser i den finlandssvenska dagspressen (Soc&kom, 1998)
Runeberg, Fredrika: Receptbok. Red. Nina Edgren-Henrichson (Svenska litteratursällskapet, 2003)
Saran unohdetut sisaret. Oulun kaupunginkirjasto. 1990.
Stenwall, Åsa: Den frivilligt ödmjuka kvinnan. En bok om Fredrika Runebergs verklighet och diktning (Schildts, 1979)
Suomen kirjailijat / Finlands författare 1809−1916 (Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, 1993)
Tuulio, Tyyni: Fredrikan Suomi. Esseitä viime vuosisadan naisista (WSOY, 1979)
Uppslagsverket Finland 4 (Schildts, 2006)
Zilliacus-Tikkanen, Henrika: När Könet började skriva. Kvinnor i finländsk press 1771-1900 (Finska Vetenskaps-Societeten, 2005)
Hatavara, Mari: Historia ja poetiikka Fredrika Runebergin ja Zacharias Topeliuksen historiallisissa romaaneissa (Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, 2007)
Katainen, Elina m.fl. (red.): Oma pöytä. Naiset historiankirjoittajina Suomessa (Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, 2005)
Lönnqvist, Harriet: Kvinnliga författare till och med 1892 (Åbo Akademis förlag, 1986)
Allardt Ekelund, Karin: Fredrika Runeberg. En biografisk och litteraturhistorisk studie (Svenska litteratursällskapet, 1942)
Finska qvinnor på olika arbetsområden. Biografiskt album utg. af Finsk Qvinnoförening (Otava, 1892)
Topelius, Zacharias: Konstnärsbrev. Band 1. Z. Topelius brevväxling med C. J. L. Almqvist, J. L. Runeberg, Fredrika Runeberg m.fl (Svenska litteratursällskapet, 1956)
Suomen kansalliskirjallisuus. Valikoima Suomen kirjallisuuden huomattavimpia tuotteita. Del 10 (Otava, 1936)
Westermarck, Helena: Fredrika Runeberg. En litterär studie (Söderströms, 1904)