Emils vinterhyss

Nuförtiden är Finlands vintrar snöfattiga. Annat var det på den tiden Emil bodde på gården Katthult, i Lönneberga, Småland. Astrid Lindgren skrev om Emil redan i början av 1950-talet. Veckans boktips handlar om Emil och hans familj. Emils vinterhyss är en samlingsvolym som innehåller tre av Emils hyss. Astrid har skrivit texten och Björn Berg har illustrerat. Det är samma bilder som förekommit i tidigare utgåvor om Emil. Men nytt för den här samlingsboken är att Matilda Ruta har färglagt bilderna. Det ser verkligen mysigt ut i Katthult. Man tror att Astrids berättelser om Emil handlar om slutet av 1800-talet eller de första åren av 1900-talet. Emil var jämnårig med Astrids pappa Samuel August. En del av det som Astrid skriver om Emil fick hon höra av sin pappa.

Den första berättelsen i boken heter "När Emil gjorde stora tabberaset i Katthult och fångade Kommandoran i varggropen". Många kanske inte förstår vad det stora tabberaset betyder, men det får man veta senare i berättelsen. Emil har fått höra om vargar och varulvar av Krösa-Maja, en gammal gumma som bor nära Katthult och som ibland hjälper till på gården. Drängen Alfred hjälper till att gräva gropen, men den måste vara stor och de blir inte klara förrän närmare jul. 

Det är mycket som ska fixas när det blir jul. Man ska tvätta, baka, koka mat och göra dricka. Emil uppför sig bra i julkyrkan och Emils mamma skriver i sin blåa skrivbok: "Den Gåssen är egänteligen from och jör inga Hyss i Körkan åtteminstonde." Det var lite svårt med stavningen på den tiden. 

Emil, Ida och Alfred får reda på att fattighjonen i fattigstugan inte fick den julmat som Ida och Emil kom med lite före jul. Kommandoran tog allt själv! Kommandoran är den som styr i fattigstugan. Emil blir arg och vill ställa till med kalas. De lurar iväg Kommandoran och lyckas få med sig nästan alla hjon (Salia Amalia ville inte följa med). De går till Katthult där Emil ställt fram en massa julmat som släktingarna egentligen skulle ha följande dag. Emils mamma och pappa är inte hemma den här kvällen. De får äta så mycket de orkar. Tok-Niklas, ett av fattighjonen, berättar att tabberaset betyder att man tömmer faten och burkarna på all mat. 

Kommandoran som kommit tillbaka till fattigstugan får reda på att de andra har kalas i Katthult. Salia Amalia är ju kvar i stugan. Hon smyger iväg för kalas vill hon inte missa! Men så snål är hon att hon vill komma åt korven som hänger på en käpp utanför huset... Inte ser hon att Alfred och Emil grävt en grop under hösten! 

Den andra berättelsen heter "Inget knussel, sa Emil i Lönneberga". Emils mamma Alma och pappa Anton ska ställa till med julkalas i Katthult. De har bjudit in en massa folk från Lönneberga. Till och med prästen, som kallas prosten, och hans fru prostinnan kommer. Också lärarinnan är bjuden. När man druckit välkomstkaffe och väntar på maten tycker lärinnan att man kan gå ut och ha snöbollskrig! Pigan Lina, Emil och Ida och de flesta barnen springer ut med lärarinnan för att kasta snöbollar på varandra. Anton måste hämta in Lina som ska stå i köket och inte kasta snöboll. Men Anton råkar få en stor snöboll som fastnar rakt i munnen på honom! Anton blir rasande och slänger in Emil i snickarboden, eller Snickebo'a som den kallas. Emil får komma ut från Snickebo'a när det blir dags för mat. Och mycket mat har man kokat i Katthult! Alla får äta tills de inte orkar mera. Till efterrätt får de ostkaka med körsbärssylt och vispad grädde.

Ingen orkar någonting efter maten, men lärarinnan vill ändå att alla ska leka, också de vuxna. Så de dansar runt granen och när de inte längre orkar dansa, lär de sig en ny lek av lärarinnan. Den heter "Jag for till stan och skaffa mig fästman". Lina fick börja. Hon fick en stor skinnmössa nerdragen över ögonen så att hon inte såg någonting. Sedan pekade lärarinnan en efter en på männen som var med på kalaset. Lina sa nej, nej, nej tills lärarinnan pekade på bonden i Kråkstorp. Ja, sa Lina och måste då gå och kyssa Kråkstorparen. För så gick det till i leken. Den som inte ville pussas måste betala 10 öre. Alla skrattade och tyckte leken var rolig. Alla utom Emils pappa. Prosten fick kyssa Emils mamma på handen och när det blev Emils tur råkade han säga ja till prostinnan. Så gick det till när Emil kysste prostinnan och sa "Inget knussel". 

Sista berättelsen i samlingsboken har också en lång titel. Den heter "När Emil gjorde en bravad så att hela Lönneberga jublade och alla hans hyss blev glömda och förlåtna". Det är några dagar före jul och drängen Alfred skär sig i tummen med sin täljkniv. Såret blir infekterat och Alfred har jätteont i tummen och handen som är röd och svullen. Blodförgiftning, säger Krösa-Maja. 

Följande dag ser de inte Alfred. Snön vräker ner och det blåser hårt. Men Alfred syns inte till. Emil blir orolig och går till drängens kammare som är bredvid snickebo'a. Det är kallt i rummet. Alfred bara ligger och kan inte göra något. Han är svårt sjuk. Emil stannar hos Alfred den natten och hela följande dag. Alfred måste till doktorn i Mariannelund, men det går inte, säger pappa Anton. Det har kommit för mycket snö och hästen kan inte gå. Det finns ingen plogad väg till Mariannelund. 

Mitt på natten bestämmer sig Emil för att det måste gå! Han tar sin häst Lukas och spänner fast en släde så att Alfred får ligga bakom hästen. De kämpar sig mot doktorn, men det tar lång tid och Emil tror inte att hästen ska orka. Släden fastnar och Emil måste söka hjälp hos en annan bonde. De försöker få loss släden, men de lyckas inte. Emil gråter och tror att Alfred ska dö där i snön. Men så kommer plogen som plogat vägen ända bort till doktorn. Emil får bråttom nu när vägen är fri från snö. De kommer fram till doktorn, Emil springer in och säger att Alfred ligger där ute och dör. Doktorn förstår att det är bråttom och skickar hem alla patienter som sitter i väntrummet. Emil lovar att doktorn ska få både Lukas och Griseknoen bara han gör så att Alfred blir frisk. Doktorn kan inte lova någonting, men gör allt han kan för att försöka rädda drängen Alfred. 

De tre berättelserna om Emils vinterhyss är spännande och roliga. Nog gör Emil många hyss, men visst har han ändå ett hjärta av guld. Han vill ju bara väl när han bjuder de fattiga hjonen på julmat och kör Alfred till doktorn. Läs de här berättelserna för barnen och låt en ny generation få ta till sig Astrids klassiska sagor! Man kan nästan höra Astrids röst när man läser om Emil! 

Det finns 128 sidor i boken. Många bilder finns, men texten är ändå lång. Därför passar boken bra att läsa högt för barnen, under flera dagar. Eftersom man behållit Astrid Lindgrens text så kan det vara lite svårt att förstå alla ord. Små barn förstår nog inte vad palt och hackekorv är. Eller vad knussel och tabberaset betyder. Säkert finns det många vuxna som också undrar över de här ordens betydelser. Men det är inget som stör texten som helhet. Mysigt att sitta i soffan med en filt runt sig och lyssna på eller läsa om Emils vinterhyss.