Djupgraven

Veckans boktips handlar om Tuva som bor i skärgården. Hon går i skola på en ö och får skjuts till skolan av en båt som kör runt i skärgården för att plocka upp andra skolbarn från öar i närheten. Tuva känner sig ganska ensam. Hon har inga kompisar, och inga syskon. Det är bara Tuva, mamma och pappa. Och hunden Bellman, förstås. Ibland hälsar hon på hos mormor Gerd, som inte verkar gilla Tuva så bra. 

Så händer något fruktansvärt under en gymnastiklektion. Eleverna ska orientera i området utanför skolan. Det är en tjock dimma och svårt att se. Plötsligt försvinner Axel, en av Tuvas klasskompisar. Axel som orienterade med Rasmus, eftersom läraren sa att de måste jobba i par. Men Tuva är ensam. Hon får se Rasmus som verkar vara borta, inte riktigt medveten om det som sker runt omkring. Han verkar inte se de ljusa prickarna som dansar framför honom. Han går som i trans längre in i skogen. Tuva måste knuffa till honom för att få honom att vakna till.

Polisen är misstänksamma mot Rasmus och Tuva. Så småningom blir Rasmus och Tuva vänner. Med Rasmus kan Tuva tala om vad som helst. Han är snäll. Tillsammans försöker de förstå vad som hände med Axel. Polisen hittar inga som helst spår av honom. Det är som om han slukats av havet. Axel är inte den ende som försvinner. Under det senaste halvåret har även andra, bl.a. en fiskare, försvunnit utan spår.

Tuva känner något som hon inte kan förklara. Hon vet att allt inte står rätt till, men förstår inte. Så får hon veta av mormor Gerd och skolsköterskan Maria att hon inte är som andra. Hon är en bortbyting. Hon tillhör Havsfolket, som är en del av det Gamla folket, som Maria kallar det. Och Maria själv är en mara, hon kan förvandla sig till en skugga under natten och ge människor mardrömmar. Det gör hon med Tuva. Till det Gamla folket hör stentroll, vättar, älvor och annat som vanliga människor inte kan se. Tuva känner till olyckan. När Tuva var en liten baby råkar hon ut för en olycka när mamma och pappa är med henne i båten. Hon faller i sjön och hittas sedan på en strand. Men mormor menar att det inte var Tuva som låg på stranden. Den riktiga Tuva drunknade. Havsfolket gav en av sina egna. En bortbyting. Tuva har ärr i form av streck på båda sidorna av halsen. Hon trodde att det var ärr från olyckan. Men mormor säger att det är gälar som vuxit ihop. När Tuva föddes hos Havsfolket hade hon gälar för att kunna andas. 

Hur ska Tuva kunna ställa allt till rätta och stoppa försvinnandena? Hon kan ju inte andas under vattnet längre! Hennes gälar har vuxit ihop. Ändå måste hon försöka rädda människorna från det onda som rör sig i havet. Vem ska kunna hjälpa henne när Havsfolket inte verkar finnas längre? Hon känner sig alltmer hjälplös. Men när hennes mamma riskerar att bli nästa offer är det som att hon får en extra kraft. Hon måste klara sitt uppdrag! De får inte ta hennes mamma!

Djupgraven har skrivits av Camilla Sten och Viveca Sten. Viveca är en av Sveriges populäraste deckarförfattare som har skrivit många böcker om morden i Sandhamn. Camilla är hennes dotter och de har nu skrivit en trilogi om Tuva. De andra delarna i serien heter Sjörök och Mareld. 

Det är en spännande bok och riktigt kuslig på några ställen. Boken har en åldersrekommendation på 9-12 år, men jag tycker att den bra kan läsas även av barn i de yngre tonåren, 13-15 år. Boken har över 300 sidor, men låt det inte skrämma dig! I slutet av boken finns det en del tips om hur man kan göra för att minska miljöförstörelsen i Östersjön. Där finns också några punkter med information om Östersjön, som tyvärr inte mår så bra p.g.a. nedskräpning, för mycket fiskande och utsläpp av farliga ämnen.

Jag rekommenderar boken varmt och när man kommer till slutet av boken vill man verkligen veta hur det går för Tuva. Sjörök är den andra delen i serien som avslutas med Mareld. Böckerna finns även som e-böcker. Jag har själv läst boken som e-bok.