You are here

Malin Kivelä – en övertygande berättare

Författare
7.11.2011
Från redaktionen: Författare | Verk | Tema

När Malin Kivelä gav ut sin första roman Australien är också en ö (2002) väckte den genast stor entusiasm. ”Malin Kivelä framstår som en genuin berättarbegåvning och har gjort en lovande och övertygande debut.” skrev Bror Rönnholm i Åbo Underrättelser 23.10.2003.
Malin svek inte förhoppningarna. År 2006 utkom hennes andra roman Du eller aldrig som nominerades till 2007 års Runebergspris och belönades av Svenska litteratursällskapet i Finland samma år. Även nu flödade superlativen över Malins text.

Malin Kivelä (1974) är utbildad till journalist.  Hon jobbar som chefredaktör för kulturtidskriften Kontur (tillsammans med Stella Parland), en tidskrift om litteratur och teater. Kontur utkommer som bilaga till Ny Tid. Malin har vikarierat ett år som förlagsredaktör på Söderström men är från hösten 2008 heltidsförfattare.
Åren 2001-2002 deltog hon i en akademisk skrivarkurs vid Åbo akademi. En produkt av  kursen blev antologin Man har sina sidor: en antologi om män (2003). Malins bidrag hette ”Potatisgris”, en novell som anspelar på uttrycket ”polis, polis potatisgris” och handlar om en ridande polis.

Förutom litteraturen ligger teatern Malin nära hjärtat och hon har studerat teater i Manchester och Helsingfors.
Malin är en av de grundande medlemmarna i experimentteatern Skunkteatern. Hon medverkar också som pjäsförfattare i turnéteatern Teater Taimine.

År 2004 publicerades barnboken Den förträfflige herr Glad (illustrerad av Linda Bondestam) som också dramatiserats. Pjäsen hade premiär hösten 2007 på Svenska Teatern i Helsingfors och turnerar nu också med Teater Taimine. Boken har också gått som hörspel i Sveriges Radio och översatts till ryska.

Utöver allt detta hinner Malin också med att vara mamma. År 2004 deltog hon i Söderströms antologi Rapport från planet Mamma, där 14 unga kvinnor berättar om hur det är att vara mamma.

Romanen Australien är också en ö (Söderström 2002) handlar om skolpojken Ole som blir lämnad hos sina morföräldrars på deras sommarställe i skärgården när mamman, styvpappan Kennet och den nya babyn åker på semester till Florence. Mormor är stor och tjock med en röd fläta över ryggen och kedjeröker. Morfar har varit med om kriget och blivit stum på kuppen . På ön där mormor och morfar bor finns också Ekberget där fiskaren Runar Ek och hans engelska fru Lily och deras dotter Linna bor. Linna är jämnårig med Ole. Linna försöker lära Ole att simma, men han vill inte. Hellre badar han bastu, vilket han är duktig på.  Ole är lite tjock, blir mobbad i skolan och trivs bäst för sig själv och med sina funderingar. Han är en iakttagare och lägger märke till detaljer i de vuxnas beteende, många som han inte gillar. Såsom de vuxnas lukter. Jag är imponerad över hur fint Malin skildrar ett barns konkreta sätt att tänka och gestalta de vuxnas värld.

Ole är ett skilsmässobarn och ser sällan sin riktiga pappa, För honom är pappan bara en telefonröst.

”Och min pappa är en telefon.  Det är sant. Han är en röst i en telefon som frågar mig saker om hur jag har det i skolan och som jag svarar bra på för att få gå tillbaka och göra det jag egentligen höll på med [ …] Jag vet inte om jag tycker om pappa. Det är svårt att tycka om en telefon” (s.40).

Mycket i berättelsen handlar om mat. Om hur Ole och mormor äter morgonmål ute på klipporna, om hur de kokar borchsoppa och förbereder maten till midsommarfesten. Jag njuter av de mustiga matbeskrivningarna.

”Mormor ska ha sitt Presidentti som hon kokar starkt och häller vispgrädde i, hon ska ha några bitar choklad, och hon ska ha sin bulle eller sitt wienerbröd och de ska vara absolut färska. Och hon ska ha sina cigaretter. Tre-fyra stycken per morgonmål” (s.12)

Mat är inte bara frågan om ätande utan är också psykologi. När Oles pappa flyttar bort ordnar Mormor Skilsmässa (dit också pappan var inbjuden).

”Jag fick veta det först av alla. Att mamma och pappa. Att pappa skulle flytta bort på riktigt till slut. När Mormor fick veta det, några dagar senare började hon baka. Hon skulle ordna Skilsmässa. – Det är inte det att jag är glad, sa hon medan hon vispade. – Men man måste fira det som tar slut ” (s. 107).

Australien är också en ö är skriven på ett personligt språk med en varm humor . Och fastän det i berättelsen inte förekommer ett enda mord så hålls spänningen till bokens sista sida. Malin har skickligt skapat en intrig, vars slut läsaren genom ett barns ögon småningom anar.

Och för den som undrar över titeln och vad Australien har med saken att göra, kan jag avslöja att också den frågan får sitt svar till slut.

I romanen Du eller aldrig (Söderström 2006) är perspektivet inte längre barnets utan en medelålders kvinnas. Huvudpersonen Aija jobbar som trädgårdsmästare på ett sjukhus i Helsingfors och lever sitt liv som singel. Berättelsen utspelar sig en julhelg och skildrar hur Aija förbereder en jul för sig själv.  Hon köper julmat på Stockmann, dricker kaffe i sjukhusets cafeteria och iakttar sina grannar. Aija är ensam men hennes ensamhet är inte tragisk. Skildringen av hur Aija firar julen ensam är intensiv och festlig.

”Storstädningen är utförd, julgranen hitburen och klädd, julgardinerna, juldukarna och servetterna manglade, skinkan stekt, skyn tillvaratagen, festservicen framlagd på serveringsbordet. Jag har lådor av alla sorter: rotmoslåda, salt potatislåda och söt potatislåda. Sillarna är inlagda och upplagda på sillfaten. I glasskålen ligger sikrommen som jag om en och en halv minut ska blanda med smetanan och den hackade löken. Sillsalladen lyser röd, orange och organiserad. Röbetskuber, saltgurkskuber, sill och hårdkokt ägg, i rätt ordning och proportion. Idag är det julafton idag. Jag klär på mig de andra byxorna, de manglade”.
(s.26-27)

Aija fascineras av den amerikanske fotografen Wilson Bentley, vars stora intresse var att fotografera snöflingor. Merete Mazzarella gör i Åbo Akademis festskrift Medvandrare en intressant analys av romanen. Hon ser hur berättelsen struktur byggs upp av förhållandet mellan värme och kyla i romanen.

När Aija besöker ryssen Pjotr, som säljer kastanjer vid de Tre smedernas staty, och de tittar på filmer tillsammans är det varmt

Pjotr tittar på mig .
Han ler.
Jag tror att jag ler.
Det är varmt på madrasserna.
Alltid varmt runt honom,

(s.174).

De kalla golven i Aijas bostad täcks av varma mattor:

”Mattor täcker kalla golv. Mattor gör golv varma, fötter. Av all värme kroppen utsöndrar står fötterna för 30 procent. Jag ordnar mina mattor som de ska vara” (s.42).

Också i vintern och de vita snöflingorna finns kylan. Men en dag slutar det snöa och våren kommer.

Nu snöar det inte mer, nu har det slutat snöa.
I ett ögonblick jag vet inte vilket.
Medan jag satt.
Medan dagen gick.
Bara solen, som är varm, bakom ögonlocken.

 (s.219).

Parallellt med Aijas berättelse får vi följa med berättelsen om Elvis Presley och hur han dog ensam. Vi får veta att Elvis hade en tvillingbror som dog vid födseln. Aija följer med nyfikenhet grannens nyfödda baby och skyndar sig ut på gården när det gråter ensamt i barnvagnen. Frågan hänger i luften om Aija självt fött ett dödfött barn.

Det var länge sedan.
Framför mig på bordet ett skrin, en skolåda.
Jag täcker över allt, med mjuka fingrar.
Allt lägger jag tillbaka.
Bomull och kinapapper.
Nu sprakar brasan (inuti) och teet doftar.
Nu.
Känn tiden stå stilla, vibrera.
Madame Plantiers tillstymmelser till knoppar.
Och barnet på gården och våren vilken dag som helst,
verkligen.

(s. 229)

Du eller aldrig är skriven med en djup mänsklig insikt och värme. Stämningen i boken påminner on en Aki Kaurismäki film. Kaurimäkis filmer handlar om de utstötta, om den lilla individen. I en intervju säger Kivelä att ett fortgående tema i hennes texter är ” Den udda människans rätt att existera på sitt sätt”

.

Också jag är nyfiken på vad vi har att vänta på av Malin i framtiden!

källor:
Söderström förlags webbsidor
Utbildningsstyrelsens webbplats för modersmål och litteratur
Mazzarella, Merete,  Medvandrare. Festskrift till Roger Holmström den 13 november 2008 (Åbo Akademi 2008)

- Ylva Uotila -

 

Foto: Söderström, Fotograf: Tina Axelsson

Senast uppdaterad 20.1.2009
Tidigare publicerad i författardatabasen Ord i Tiden
Tillagd i Boksampo: 19.6.2013 / VS
 

Från redaktionen